Det finns - som sagt - en på Zoologiska museet här i Lund. Den fågeln klappade jag på ryggen för något år sedan. Intendenten sa "fy" av två anledningar. Dels för att man inte fick röra fågeln och dels för att den var konserverad med bl.a. arsenik.
🤐

😮

#1 Nu blir du klonad Draken  eftersom dina dna finns på den.😂

För drakar lägger väl ägg. 🤔

😃

🤐

Jag och min stora mun.

#6

Ja men det är ju för att du skall kunna spruta eld ju ☝️

😂

😃

😃

Kan nämna att när denna fågel började bli ovanlig så bjöd museerna över varandra för att försäkra sig om exemplar till sina samlingar. Tack och lov är det inte så makabert i dag inom naturvetenskapen.

De två ex som finns i Sverige (Lund och Naturhistoriska Riksmuseet) kommer troligen från denna hetsjakt på de sista exemplaren.

Här Riksmuseets garfågel.

Lite mer fågelskola ( 😉): Namnet "pingvin" gavs ursprungligen till denna art. Dess ursprungliga artnamn var pinguinus impennis, sedan ändrat till alca impennis.

Garfågeln och de arter vi nu kallar pingviner är för övrigt ett bra exempel på så kallad konvergent utveckling. (Att ett likartat levnadssätt ger organismer ett likartat utseende, trots att de inte är närmare släkt med varandra.) Alkfåglar (dit garfågeln hör) är närmare släkt med tärnor, måsar och vadare, trots att de inte är särskilt lika varandra till det yttre.

#1 Blir lite överraskad att de har fåglarna så att man kan vidröra dem. På Naturhistoriska är de bakom glas.

Här Riksmuseets vandringsduva (den nämns ju också i artikeln). Höll den i min hand för några år sedan. Då var den inte utställd, men genom en bekant fick jag följa med "bakom kulisserna" och se den.

Sista exemplaret av denna art dog i en djurpark 1914.

#13 De hade fågeln ute ur magasinet för att ha den till en visning, det var ren tillfällighet att jag kom förbi; jag kände igen den direkt.
Jag arbetar nämligen i samma byggnadskomplex där zoologiska museet i Lund har sina samlingar.  D.v.s. jag finns  bakom kulisserna. Vanligt folk får naturligtvis aldrig komma så nära.