Annons:
Etikettövrigt
Läst 302 ggr
Lussan20
2019-08-22 08:44

Ett släktfotografi berättar.

Jag satt och tittade på gamla foto då ett släktfoto ramlade ut, det hade suttit bakom ett foto på min pappa.

Det var taget på trappan till min mammas morbrors gård. Det var släktträff och alla stod uppradade trappsteg för trappsteg. I mitten stod min gammelmormor Josefina, kanske var det hennes 80 årsdag?

Jag tog fram förstoringsglaset för att kunna se vilka alla var.

Längst fram står jag med min lillasysters hand hårt i min, jag var 7 år och hon 3,5 år. Jag hittade min pappa längst bak, bakom en moster till oss,

Mamma stod i framkant med ett främmande barn i sin famn.

Några som inte var med var de som utvandrade till Amerika, men de var ändå ca 50 stycken där på trappan. Jag tittade vilka jag kände igen och förvånansvärt många mindes jag.

Denna stora musikaliska släkt, tragedier fanns, sjukdomar och olyckor.

Jag satt med fotot och tänkte, vi var bara 5 som fortfarande var i livet. Jag och min lilla syster, en moster och en ingift moster och en kusin till min mamma.

Alla andra var borta nu, en släkt som rest sin väg till andra sidan.

Jag undrar om de har släktträffar där och inser att vi är så få kvar här? Ja det finns väl de som inte var där på trappan, men av det fotot berättar är vi bara 5 kvar. Tyckte vinden drog kallt genom själen och några ord dök upp i minnet. -En dag ska vi tillhöra de som levde för länge sedan-.

Jag lade fotot tillbaka bakom fotot på pappa i sin uniform 20 år gammal.

Jag slogs av hur viktiga foto var förr, allra helst för mina föräldrars generation. Man dokumenterade jämna födelsedagar och viktiga händelser. Idag ligger de mest i telefoner och datorer. Men man tittar inte på dom så som man gjorde förr. Man kunde ta fram Album och försjunka i gamla foton. Nu är det mest sk Selfies som är ganska ointressant att se på. Förr var fotona så naturliga

. Såg en solglimt på det gamla fotot på min syster och mig, jag kisar lite på fotot. Men där stod vi i solen  för 65 år sedan, min lilla syster och jag. Ett foto kan berätta mycket! Mvh/WL🌺

Annons:
Carmarino
2019-08-22 12:02
#1

Trevlig berättelse Wonnalesan. Gamla foton är fantastiska. Kvaliteten då var oftast så bra att fotona ser likadana ut nu som då.

Min farfars äldsta bror sadlade om och blev fotograf. Därför har jag en hel del gamla foton på släkten. Bl.a. finns det ett foto på farfars far och mor med alla de levande barnen omkring sig (två dog som spädbarn). Alla farfars syskon bodde dock inte i Sverige, men då hade man kopierat in dem på fotot så att det ser ut som om de var där.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

[Jimmy.L]
2019-08-22 13:32
#2

Fint minne du har där. 👍

Lussan20
2019-08-22 13:57
#3

Carmarino!

Tänk så gjorde man ofta förr, lade till de som inte fanns i landet, t.o.m de som var döda. Man var ju mycket mera mån om släkten förr, man hjälpte varandra i fattiga tider bla. Min mormor förlorade också två barn. I vår släkt gick genetisk njursjukdom. På fotot finns föräldrar till de barn som dog unga i njurlidanden.

Där finns också en helt blind som spelade såg så fint. Han förlorade båda ögonen i olyckor. Han skulle ta upp en knut med gaffel och slant så gaffeln gick in i ögat. Senare satt sju syskon på kökssoffan då pappan slog en hammare mot metall och en flisa lossnade och gick i hans friska öga, av alla barnen togs hans friska öga.

Där fanns mammas moster som förtvinade i reumatism och låg sängbunden 30 år. Mostern som fick hjärntumör och dog tragiskt.

Men där fanns mamman till en son som blev stor jazzmusiker,en morfar till två av våra mest kända artister inom musikal. I USA fanns en dotter som sjöng opera. Flera inom varje släktgren blev något inom musiken.

Min yngsta och jag har älskat att sjunga och spela.

Josefinas man dog bara 50 år gammal, oxarna kom ensamma från kvarnen. Hjärtslag som man sade förr. Vilka liv som spelas upp för mig när jag känner igen deras ansikten där på trappan.

Josefina dog i huset på övervåningen, mamma och jag vakade några dagar då deras skörd skulle bärgas.

Jag såg att kläderna jag hade på mig var kläder som syddes upp till min skolstart, så det var väl i augusti. Minns att vi åt ute, stek och potatis och kalvdans till efterrätt. Vi lekte i trädgården och tittade på djuren, därav mina gummistövlar på fotot.

Så länge sedan det känns, men det kunde också varit igår. Snart vänds timglaset och vi samlas igen på andra sidan…Mvh/WL🌺

Carmarino
2019-08-22 14:18
#4

Ja Wonnalesan, vilka släktöden det finns. Du skulle säkert kunna skriva en bok om din släkt.

Även om jag släktforskat i över 20 år så har jag inte hittat så mycket information om släktingarna, och eftersom båda mina föräldrar var "sladdisar" så hann de flesta äldre gå ur tiden innan jag blev gammal nog att bli intresserad av deras berättelser.

På den tiden fanns ju inte heller de möjligheterna till att spela in och filma som vi har idag. Är i alla fall glad att jag hann gå igenom farmors fotoalbum med min farbror, så att han kunde tala om vilka det var som var med på bilderna.

Det finns många utvandrare i släkten, men om det har funnits några brev från dem så har de hamnat hos andra släktingar. Jag har i alla fall inte hittat några.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Upp till toppen
Annons: