Här ser vi vägen som går från busshållplatsen och ner till sjön. Arild är en by med mycket backar, så det gäller att ha bra kondition om man ska ta sig fram till fots eller med cykel. Jag har en gång i tiden cyklat upp för den backen - och några av de andra - så jag vet vad jag talar om.🥵

Nu har vi kommit ner till hamnen. Så här innan säsongen har kommit igång är det nästan inga båtar i hamnen, men på sommaren är det fullt.

Vädret idag bjöd för en gångs skull på nästan vindstilla. De gånger det är bleke på Skälderviken är lätt räknade. Det händer kanske en, möjligen två, gånger om året.

Här ser vi slipen och pontonbryggan. Det var för övrigt den pontonbryggan som måsen satt och åt sin spätta på. Jag stod längst bort på träbryggan till vänster och fotograferade.

Så här tidigt på säsongen är vattnet i hamnen fortfarande glasklart.

Så här ser hamnen ut sedd från piren. De långa byggnaderna uppe i backen är Rusthållargården, som byggdes 1675.

Här är en vy över Arild sedd från hamnpiren. Det stora huset i "mitten till höger" är f.d. Webers café, och framför det syns utsiktsplatsen där fotot i #0 är taget från.

Vilka tjusiga bilder. Kul att få se andra platser 👍

Det här lilla huset kallas allmänt för "Ruffen" och det brukade vara samlingsplatsen för ungdomarna i Arild. Så där har jag varit många gånger. 🙂

Vi fortsätter förbi ruffen och ut på Vallstigen. Där brukade (brukar?) fiskarna hänga upp sina nät på tork.

Detta fotot är taget från samma ställe som #9, men jag vände mig då mot hamnen istället.

Därefter fortsatte jag framåt tills vägen svänger till vänster. Det är mycket lavar på stenarna just nu.

Nu går vi in på Strandhagsvägen, som tar oss tillbaka till hamnen.

Här finns ett av Arilds mest fotograferade hus. Det har till och med blivit vykort. På sommaren brukar det nämligen vara prytt med blommor av allehanda slag.

Vi är nu tillbaka vid hamnen (som ligger till höger). I det här huset bodde tidigare konfirmander som var på konfirmationsläger i Arild.

Det lilla ljusblå huset som syns till höger var mina föräldrar spekulanter på en gång i tiden, men det blev ingen affär. Varför får ni veta lite senare i den här tråden.

Arild har ett snart 60-årigt segelsällskap, vid namn Sjöhästen. De har seglarskola på sommaren, och några av deras optimistjollar syns på den här bilden. Undrar hur gamla de är egentligen, för jag tycker jag känner igen vissa av dem sedan förra seklet. 😉

Tror minsann att det är vår vän måsen - utan spätta - som syns nere till vänster i bilden. 🙂

Vi fortsätter längs vägen bort mot platsen nedanför f.d. Webers café. Där ligger stenen där den helige Arild sägs ha flutit i land. Idag var det lågvatten, så det är rätt stor skillnad på den här bilden och bilden i Skåne-tråden. (Den är också fotograferad från ett annat håll.)

En annan stor skillnad är att det tidigare varit ett hål i klippan, men numera har den övre delen vittrat bort. Den syns dock på den gamla bilden i Skåne-tråden.

Vattnet var klart och fint idag, trots alla grönalger.

Det är inte helt lätt att ta sig fram bland alla stenar och klippor, men det underlättar att det finns en trappa ner. Vad jag minns så fanns den dock inte där när jag brukade tillbringa somrarna i Arild.

Otroligt vackert. tack för du delar med dig Carmarino. 👍

Även här är det en del lavar på klipporna. Dessa ligger till vänster om Arilds sten.

Här ser vi hamnen i fjärran. Hade det varit klart väder så hade man kunnat skymta Hallands väderö i horisonten.

Hittade den här stora snäckan på en sten. Det är inte alltför vanligt att de är så stora, så därför får den sätta punkt för bildserien från Arild.

#7 och #19 Tack så mycket. 🙂

Trivsam vandring och fina bilder - tack för rundturen! 👍

Tack Göstage. 🙂

Vilken fantastisk tråd och vilket arbete 👍

Tack VSK. 🙂

Tråden fortsätter imorgon, med nästa favoritplats - och då blir det från min absoluta favorit; mitt paradis här på jorden. 👍

🙂

Spännande. 🙂

Fast det blir inte riktigt lika många bilder då. 🙂

Jättefina bilder Carmarino! 🙂_ Börjar längta till sjösättningen av vår båt._

#32 Tack. Det kan jag förstå. Gissar att det är rätt många som gör det nu. Särskilt när det är sådant här väder. 🙂

Nu fortsätter rundturen.

Här har vi kommit till den plats som jag kallar "mitt paradis på jorden", eftersom det är här jag trivs bäst och det är hit jag alltid längtar. Det ser kanske inte mycket ut för världen - särskilt inte vid den här tiden på året - men för mig är det den bästa platsen som finns. Den ligger mellan Skäret och Arild.

I #14 skrev jag ju att mina föräldrar var spekulanter på det ljusblå huset, men att det inte blev någon affär. Anledningen var att de istället köpte en tomt ovanför den här ängen. Där byggde min far, tillsammans med några släktingar och vänner, en sommarstuga till oss. Jag tillbringade min barndoms alla somrar här.

Till höger syns ett dike, som oftast är uttorkat, men när vi bodde där så var det en liten bäck. Bredvid bäcken gick den stig vi tog för att komma ner till badbryggan. Den gick ner ungefär där trädet står, vid slutet av diket.

Så här ser det ut om man tittar till höger mot Skäldervikens innersta del. Vid klart väder syns Bjärehalvön väldigt tydligt, men när jag tog bilden så var det soldis, så det var bara molnen i fjärran som syntes.

Tittar man istället mot vänster så ser man det här. Trädet i mitten kallade vi för "bigarråträdet", men jag tror att det är antingen ett morell- eller surkörsbärsträd. Bären var i alla fall väldigt goda.

I mitten ser man att stigen har grenat sig i två. Den till höger går ner till den lilla hamnen, och även till den gamla badbryggan.

Den till vänster fanns inte när vi bodde där, men går troligtvis ner till den stora badbryggan.

När man har passerat bigarråträdet så möts man av den den här synen (på våren åtminstone). Bland björnbärssnåren brer vitsipporna ut sig.

Tidigare fanns det även hallonbuskar, blåbär, smultron och lingon här, men under årens lopp har det skövlats så mycket att det inte finns något kvar. Det är bara ett fåtal av björnbärsbuskarna, och några slånbuskar som har överlevt.

Efter vitsipporna svänger vägen i en liten krök, och därefter möts man av den här synen.

För länge sedan låg det ett hus här nere (till höger om stigen), med tillhörande trädgård. När vi bodde där så fanns det kvar ett litet äppelträd och ett par hallonbuskar, men även de är borta nu.

Tittar man till vänster så ser man bort mot den stora bryggan. Det är en murad cementbrygga, och vad jag vet så är det numera den som används. Bryggan vi använde finns inte längre.

Bakom träden till vänster kan man ana en lite högre klippa. Den kallade vi för "Lejonklippan". Förmodligen för att vi tyckte den liknade ett liggande lejon. Numera kan jag inte se den likheten faktiskt.

Bredvid den här klippan växte ett vildäppelträd, med världens suraste äpplen. De var dock väldigt goda att göra äppelkaka på. Det är möjligt att trädet finns kvar fortfarande men jag tror inte det. Har dock inte kollat.

På den här platsen tillbringade jag stora delar av sommaren faktiskt. Det beror på att det var här vi hade vår brygga. Man kan svagt ana resterna av den till höger i bild.

Här är en lite större bild, och man kan se resterna av de murade broarna ut till där själva bryggan fanns.

På den röda klippan i förgrunden brukade vi ha våra kläder, för där riskerade de inte att bli våta. Vid högvatten gick nämligen vattnet ända fram till kanten av klippan.

Närbild på den gamla bryggans "fundament", och delar av de murade broarna mellan klipporna.

För att visa hur det såg ut en gång i tiden, när bryggan fortfarande fanns, så tar jag med en gammal bild också.

Nej, det är inte jag som hoppar i vattnet. Minns faktiskt inte vem det var, men jag tror inte det var någon jag kände.

Tittar man till höger, när man står ovanför bryggan, så ser man bort till Skäret.

Här har jag zoomat in så att man ser lite mer av Skäret, och även en gammal skyddsbunker.

Ännu mer inzoomning, och här ser man Skärets hamnpir.

Till vänster om bryggan finns den lilla naturhamnen. På sommaren brukar båtarna trängas i den, men än så länge ligger de på land.

Härifrån utgick våra "upptäcksfärder" runt Kullahalvön, och vi blev med tiden experter på att lyckas pricka rätt med att styra båten in i den smala inseglingsrännan. Tror vi hade ungefär ett par decimeter vatten på var sida om båten

Här ser man hamnen uppifrån, och som synes är inseglingsrännan inte särskilt bred. Plus att det oftast bara var 0,5-1 meter djupt. Vid lågvatten var det ett par decimeter bara, så då kunde det vara svårt att ta sig in. Vi var oftast tre i båten, och det hände att en eller två fick hoppa av och vada iland.

Här ser man stugorna nerifrån hamnen. Vår stuga låg i den övre raden, så den syns inte på bilden.

Bredvid vår stuga (som vad jag vet fortfarande ägs av dem som köpte den av oss) går en stig, och längs stigen till höger finns en enorm slånhäck. Det var min mor som planterade den en gång i tiden, fast då var den betydligt beskedligare. Nu tror jag att den är ett par meter bred och 2-3 meter hög.

Sista bilden tog jag med av nostalgiskäl. Blir så glad varje gång jag ser den här tidningslådan. Den byggde nämligen min far någon gång på 70-talet (eller möjligen slutet av 60-talet), och jag tycker det är så roligt att den fortfarande är kvar.

Efter att ha sett de här bilderna så förstår ni kanske varför jag föredrar stenar och klippor framför sandstränder. 😃

Hittade en 15 år gammal bild på bigarråträdet. Så här ser det ut på sommaren.

Som synes var det då även lite mer växtlighet både på ängen och till höger om trädet.

Mycket fina bilder och kul att du visade upp dina gamla sommartrakter. 🙂

#34 Där var jag och Bobby ute och gick innan idag, vi kanske sprang förbi varandra haha. Roligt att se bilder från Bygden =)

#54 Tack Jimmy. 🙂

#55 Jag var där igår, men har inte hunnit sammanställa bilderna förrän idag, så vi kunde omöjligt springa förbi varandra. 🙂

Bor du i närheten, eller var du också bara på "tillfälligt besök"?

Fina vyer och minnen som du visar oss Carmarino. 🙂

#55 Jaha, ja då gick jag på kullaberg så det hade nog varit svårt haha Jag bor precis nedanför Balderupsslott =)

Såg att du hade tagit någon bild på Arilds kapell i den andra tråden, jag och mina arbetskamrater på Brunnby kyrkogård var där och röjde i början av året, så om du är där får du gärna ta bilder på hur det artar sig ;) Jag kommer flytta till Åre snart, så själv kan jag tyvärr inte se resultatet

#58 Tack.

#59 Kom aldrig så långt som upp på Kullaberg i förrgår, men har varit där rätt mycket förr om åren. 🙂 Då bor du ju nära Arild, så jag förstår att du är ute och promenerar där omkring. 👍

#60 Kom på efteråt att jag hade missat att gå upp till kapellet och fotografera, men bestämde att jag skulle göra det senare. Får se när det blir.

Det är lite rörigt i Arild nu, för de håller på att lägga fiber, så vissa vägar är avstängda. Vet faktiskt inte om man fick promenera till kapellet. Bilvägen var avstängd i alla fall. Man kan förstås gå dit från andra hållet, men mina knän klarar nog inte trappan längre. 😕

#61 Ja det var lite omständigt att ta sig fram, men om du går ner till hamnen och går till parkeringen sen svänger höger upp på gatan mellan husen kommer du till kapellet =)

#62 Det var ungefär den vägen jag trodde att man kanske skulle kunna ta sig fram, så då trodde jag rätt. 🙂

Goa´bilder 👍

Tack Hayabusa. 🙂

Så har turen kommit till Höganäs. Här är jag född och här har de flesta av mina släktingar och anor bott.

I hamnen ligger det lite båtar, men det finns fortfarande gott om plats.

Vattnet är inte lika klart som i Arilds hamn.

Många båtar ligger kvar på land, men det var ganska mycket aktivitet bland båtägarna idag, så de är nog ivriga att få båten i sjön.

Här är badplatsen, Kvickbadet, som ligger bredvid hamnen. Där fick jag mitt livs första kallsup, när jag var 3-4 år gammal.

Det är inte helt lätt att ta sig ner till stranden, för det är tjockt med sand över "gångbanan".

I bakgrunden syns lite svagt ett torn med "tre ben". Det är det "nya" vattentornet, som vid det här laget är rätt gammalt - det fyller 40 år i år.

Till höger syns bryggan och en del av hamnen.

Det finns även ett utegym, som faktiskt användes när jag var där. Som synes var det 12 grader i luften och 10 grader i vattnet.

Det finns även några konstiga saker som jag gissar är klätterväggar.

I bakgrunden syns Höganäs enda höghus. Där blåser det alltid, oavsett vilket håll vinden kommer ifrån. Det är ett fenomen som kallas Speed-ups". (Nej, inte Speedos. 😃)

En lekplats finns det också. Även den användes när jag var där.

Här kan man sitta och njuta av solen, och titta på dem som badar - på sommaren, när det är någon som gör det.

Vill man hellre ligga och sola på gräset så går det också bra. Tornet i bakgrunden är det gamla vattentornet.

Muren längs piren är täckt med keramikplattor. Minns inte hur länge sedan det är sedan de första plattorna kom på plats, men det är nog minst 20-25 år sedan. Det har fyllts på med flera under årens lopp.

Detalj från muren.

Detalj från muren.

Detalj från muren.

Badbryggan

Vattnet på den här sidan piren är betydligt renare än det på andra sidan.

Det var väldigt fint väder när jag var där, men det var kallare än det ser ut.

Tycker inte om sandstränder, men det är väldigt vacker med mönsterna som bildas på bottnen.

Detaljstudie av sandbotten, med högarna efter sandmaskarna (tror jag det är).

Det finns både blåstång och annan tång här.

Kaj och Börje var också på besök i Höganäs idag. 🙂

Det fanns mycket intressant i tången tydligen.

Hmm, undrar vart jag ska gå härnäst?

Rakt fram kanske.

Här var ju något spännande. Det måste undersökas.

Och härmed var rundturen i Höganäs hamn, och på Kvickbadet, slut. Eftersom Höganäs innehåller så mycket mer, så är det troligt att det kommer mer bilder därifrån.

Otroligt vackert. 

#71 Där skulle jag tänka mig sitta på sommaren och njuta av utsikten. 🙂

#85 Är du mer Spa-tjej. 🙂

#93 Tack Jimmy.

Nej, jag tycker bättre om klippor än sand och spa. 🙂

Har faktiskt inte badat i Höganäs sedan den gången när jag var 3-4 år, och fick en kallsup.

Då fanns det en rutschkana ute i vattnet, som vi barn skulle åka i. Rutschkana hade jag ju åkt tidigare, så det tyckte jag inte var något särskilt. Det var bara det att ingen hade talat om för mig att jag skulle hålla andan när jag åkte ner i vattnet. Så jag svalde nog en hel del vatten när jag hamnade under vattnet. Helt livsfarligt, för jag kunde ju inte simma heller. Fast jag blev åtminstone inte rädd för vatten. 😃

Härliga bilder Carmarino 🙂

Vilka tjusiga bilder 👍

Tack perk och VSK. 🙂

Underbara bilder Carmarino! 🙂

Härligt!!! 👍

 Det enda jag kände till om Höganäs tidigare var "Höganäskruset", så det här gjorde mig lite klokare (hoppas jag) och gladare (bilderna). 👍

Tack Skeppskatten Dina och Hayabusa.

#100 Tack Göstage. Det finns mer än höganäskrus i Höganäs. Krusen är numera mest en souvenir för turister. 🙂

Nu fortsätter rundturen i Kullabygden med ett besök i det tidigare fiskeläget Viken, beläget mellan Höganäs och Helsingborg. Det är numera en by för dem som har gott om pengar.

En 9-håls golfbana finns det också där, även om den kallas för Helsingborgs golfklubb av någon outgrundlig anledning. Viken hör inte ens till Helsingborgs kommun, utan ligger i Höganäs kommun.

Sjöbodarna står precis nere vid hamnen, och det finns gott om pålar att hänga näten till tork på.

Ett sjöfartsmuseum finns det också här. Kan inte minnas att jag varit där inne någon gång, men kanske jag hinner med ett besök senare i år. Det öppnar inte för säsongen förrän 29 juni.

Det är ingen direkt badvänlig strand norr om hamnen, men det är vacker utsikt över Öresund och Danmark. Däremot finns det fina badplatser lite längre norrut, och även söder om hamnen.

Det finns gott om växtlighet på stranden, bl.a. björnbärssnår och vresrosor.

I bakgrunden på bilden med björnbärssnåret skymtar man vingarna på Sophiamöllan. Den ligger "inklämd" mellan flera hus och vägen, så det är inte lätt att fotografera den. Hann/orkade dessutom inte gå dit idag, men kanske jag gör ett försök att fånga den på bild senare.

Detta är styrhytten från ångfartyget Eriksborg.

Fartyget byggdes i Sunderland 1890. Åtta år senare hamnade det i Ålborg i Danmark, och hette då Else. 1916 bytte det rederi i Danmark och döptes om till Danebo.

Till Sverige kom fartyget 1924 och fick då namnet Fylgia. När rederiet gick i konkurs köptes fartyget av Rederi AB Landskrona, och döptes då till Eriksborg. 1947 kom det till Kivik, och skrotades i Ystad 1956. Styrhytten kom till Viken 1957. Den renoverades 2003.

Anledningen till att jag var i Viken idag, var att jag var bjuden på lunch på Wikens hamnkrog. Väldigt trevligt ställe med god mat och trevlig personal.

Utsikt över hamnen från hamnkrogen

I den här byggnaden huserar ett företag som bedriver distribution och tillverkning av medicinsktekniska produkter. Har för mig att det tidigare låg ett båtvarv här.

En inte helt ovanlig syn i Viken; lyxbilar och lyxbåtar. 😉

Lite bilder av hamnen.

Skulpturen Tors fiskafänge av Aron Sandberg.

Fram- och baksidan på Tors fiskafänge.

Självklart finns det en kiosk i hamnen också. Det har det funnits så länge jag kan minnas. Tidigare har jag för mig att de även serverade milkshake, men då var nog kiosken lite större vill jag minnas.

Den här skulpturen visar en fiskare som berättar för en bonde om storleken på fisken han har fångat. Den är gjord av Jonas Högström.

Jonas Högström har även gjort skulpturen med flickan som står och tittar på en modell av fyrskeppet Svinbådan.

Om ni blir sugna på att flytta till Viken, så finns detta hus till salu till det facila priset 10.500.000 kronor (eller högstbjudande). Men så ligger det också så långt ner mot hamnen man kan komma (nästan mittemot bronsskulpturerna).

Edit: Huset är numera sålt.

Denna fantastiska rosenbuske såg jag i en trädgård bredvid huset ovan.

Därmed var besöket i Viken slut för den här gången. Kanske blir det ytterligare ett besök senare.

Intressanta bilder och trevlig text! 👍

#108 Blev nyfiken på fartyget och hittade lite bilder och text här.

Tack Göstage.

Intressant information om fartyget. Bilderna på styrhytten/bryggan är tydligen tagna innan renoveringen.

Härlig hamn, så ska det vara med mycket båtar.

#117 Så hur lång var den då Carmarino. 😉

#120 Fina rosor.

Riktigt tjusiga bilder.

Klurar på den där villan. Kan man få den i grönvitt?

Jättetrevliga bilder Carmarino! 🙂

#123 Tack Jimmy.
Så här lång var den. 😉

#124 Tack VSK.
Du kan säkert måla om den om du vill. Enklast är väl att bara måla om fönsterna i grönt, för villan är ju redan vit. 🙂

#125 Tack Skeppskatten Dina.

#126 Skulpturerna är för övrigt gjorda av samme man som gjort skulpturen av Nils Poppe på Fredriksdal.

#124 Hammarbys färger? 😃

#128 Rögle naturligtvis! 👍

#126

Ska faen klura på saken………..

😂

😃

Underbart fina bilder, Carmarino. Sommaren här i nordväst är ett paradis 🙂

#129 Vad det gäller kulörerna på huset, så är det ju så att hela NV Skåne har grön/vita hjärta…

#132

Vackra färger…. Menar VSK nu och inte Hammarby ☝️

Tänk att skåningarna (NV) är så förtjusta i VSK och bandy (jo, märket är det samma oavsett sport i VSK)🙂

#132 Tack Hayabusa,

Nja, hela nordvästra Skåne har inte grönvitt hjärta. För min del är det blåvitt (NEJ, inte Göteborg). 🙂

#133 Man håller på sitt lag - vilket det än är 🙂

Lite kuriosa:

Rögle BK = Rögle Bandyklubb. Föreningen började som en bandyklubb i slutet av 20-talet och har, givetvis, behållit namnet. En Ängelholmare som gjorde avtryck i Västerås är Paul "Palle" Andersson. 

https://www.eliteprospects.com/player/2162/paul-andersson-everberg

#134 Nä, jag vet 😉 Jonstorp är ju en en del av den NV Skånska hockeykulturen. Många lirare som tagit sina första skär där 👍

#136 Ja, Jonstorp har väl varit farmarlag till Rögle hela tiden. Därifrån är det en del som gått vidare till andra lag, och t.o.m. till NHL. 🙂

Själv är jag tillräckligt gammal för att (svagt) minnas "riksbusen" Sverker Torstensson, som gick vidare till Rögle från Jonstorp. Därifrån kom han sedan till Södertälje. Kommer inte ihåg om jag någonsin såg honom spela, men jag har bestämt för mig att han var väldigt snäll utanför rinken - åtminstone mot oss barn. 👍

#135

Visst är det så 🙂

#137 Jo, även jag är gammal nog att minnas Sverker Torstensson 🙂 En hårding!

Idag var jag på ett kort besök på Krapperups slott (borg). Väldigt trevligt.

Tjusig byggnad 🙂

Ja, den är inte så tokig. Det finns ett fantastiskt kök inne i slottet. Önskar jag hade haft ett sådant - det är större än mitt vardagsrum. 🙂

Då hade du nog plats att utöka din arsenal med bakprylar 🙂

Edit, fel.

Grannt 👍

#143 Visserligen är det rätt gott om utrymme där, men jag är inte säker på att jag hade fått plats med alla mina bakgrejor ändå. 😃

#144 Gråben? Vi har inga vargar här nere - numera. Det har funnits, men det var nog på 1700-talet.

#145 Ja, visst är det. Det är en mycket vacker byggnad, och även parken runtomkring är väldigt fin. Vi kunde dessutom konstatera att trots torkan så hade vattennivån i vallgraven inte sjunkit med mer än kanske 30-40 cm. 👍

#146

Du kanske ska satsa på ett slott då 😂

#147 Ja, det får det nog bli om jag ska få plats med allt. 🤔😃

🙂

Foto taget 11/8-2018. Platsen är Rusthållargården i Arild, hamnen skymtar ett stycke nedanför.

#150 Tröttnar aldrig på den utsikten, oavsett väder. 🙂

Det ser ut att regna över Bjärehalvön. 👍

#150 Härlig utsikt.

#151 Grant så det förslår! Det regnade lite senare på kvällen, även i Arild. På Bjäre fick vi även en del, men inte så mycket.

#153 Ja verkligen. 🙂

Härliga vackra Skåne😍

#153 Följer Rusthållargården på Instagram. De brukar lägga ut fantastiska bilder på utsikten över Skälderviken lite då och då.

#156 Fint ställe, bra mat och service. ❤️

#156 Ja, där är trevligt. Fast jag har inte varit där på väldigt länge. Var där på en jobbkonferens en gång.

Har du testat Strand hotell, som ligger några hundra meter därifrån?

#150 Härlig bild! 

#159 Tack!

#158 Nej, Strand Hotell har jag aldrig besökt. Ska lägga det på minnet. Tack för tipset 👍

#160 Strand hotell ligger precis ovanför kapellet, så det är lätt att hitta - men lite svårare att parkera. Det finns tydligen parkering, men förmodligen bara om man bor på hotellet. Jag kan i alla fall inte minnas att jag sett någon bredvid hotellet.

Även Strand hotell brukar emellanåt lägga ut fina bilder från Arild på Instagram.

#161 I min smak 🙂 Måste även säga att Rusthållargården är fint som tusan.

#162 Ja, jag tror att Rusthållargården är ett snäpp "finare" än Strand, men jag tror att det är aningen billigare på Strand. Fast jag har inte varit på något av ställena på väldigt länge, så jag vet inte om det stämmer.

Strand har en pub i bottenvåningen. Där var vi ibland. Min bror var där oftare, men så är han äldre också. Om jag inte minns helt fel så serverades "nattamaten" nere i puben när vi var där på bröllop en gång.

#163 Rusthållargården är ett "finare ställe", inget snack om det (generellt sett, inte i jämförelse med just Hotell Strand). Dock är ju ställe som Strand härliga på sitt eget sätt - även om jag inte varit där…ännu :)

#164 Ja, Strand är nog lite "kusinen från landet" jämfört med Rusthållargården. 🙂

Ett urval bilder tagna på Kullaberg:

*

*

*

*

Tjusiga bilder 👍

Tack, VSK!

Vilken härligt ställe.

#173 Det är det sannerligen - bilderna gör det inte rättvisa.

Får nog ta en tur dit snart igen. 👍

#167 Är det spetsen nedanför fyren?

#169 Är det Palnatokes skränt från en lite annorlunda vinkel, eller är det någon av de andra "ravinerna"?

#175 Japp, det är spetsen som syns i #167.

Hmm…bilden i #169 kan jag nog inte svara på. Det kan vara Palnatokes Skränt, men inte helt säker. Borde vara i närheten åtminstone.

#176 Den ligger ju precis nedanför vägen där man går upp mot fyren. Oftast fotograferar man "från andra hållet", så det är en lite ovanlig vinkel. Förmodligen därför det är svårt att se om det är den.

Det var ett tag sedan jag var ute på "fotosafari" i Kullabygden, men idag blev det ett kort besök i Mölle. Bilbatteriet hade laddat ur igår, så för att ladda upp det ordentligt så bestämde jag mig för att köra en lång runda, och då passade Mölle bra.

Vädret var tyvärr både grått och trist samt kallt och blåsigt.

Utsikt mot spetsen på Kullaberg.

Det blåste en hel del, så därför gick jag inte någon längre runda.

Vågbrytaren utanför hamnen.

Båtarna har inte kommit i sjön än. Tror det pågick någon slags muddringsarbete i hamnen. I mitten av bilden, högt uppe på berget, syns Grand Hotel. Såvitt jag minns så var det där "Robinson-Emma" och hockeyspelaren Henrik "Zäta" Zetterberg hade sin bröllopsfest efter de hade gift sig i Brunnby kyrka.

Emma och Henrik har nu flyttat hem till Sverige, och Emma ska öppna en baguetteria i Mölle hamn. Bygget pågår för fullt.

Längre ut på piren ligger hamnkrogen "Systrarna på piren". Har aldrig ätit där själv, men det lär vara ett trevligt ställe. Just nu är det dock stängt.

Husen ligger som på terrasser uppför berget. Tror inte jag ljuger om jag säger att man måste vara stadd vid väldigt god kassa för att ha råd att köpa något av dem. 😉

Längst nere vid hamnen ligger Hotell Kullaberg. Har ett vagt minne av att jag någon gång för länge sedan har köpt en glass där. 🙂

Det avslutar den korta rundturen kring Mölle hamn.

Fina bilder Carmarino. 🙂

Tack Jimmy. 🙂

Det var ett trevligt mål för att hålla liv i bilbatteriet! 🙂 Kul att vi fick följa med! Jag laddade bilbatteriet igår, dock gjorde jag inget vettigare än att låta bilen stå på tomgång ett tag efter jag varit och handlat 🙄. Får ta mig en längre tur när det blivit mer vår här så man kan åka till nån trevlig plats 🙂

Så trevliga bilder 👍

Ibland så är det bra med en bilbatteriladdningstur då och då 🙂

Tack Sabah. 🙂

Ja, Mölle är en väldigt trevlig liten by. Vill man få sig en skogspromenad också, är det bara att köra vägen upp mot Kullens fyr och ställa bilen på en lämplig parkering.

Det går även att ta sig ner till några olika grottor om man har starka ben. Rekommenderas dock inte för dem som tror att Skåne är platt. 😃

Kullaberg är flitigt besökt av klättrare som vill öva i naturen istället för på någon klättervägg.

På vissa ställen stupar klipporna rakt ner i havet, eller möjligen till en smal strandremsa täckt av stenar och mindre klippor. Det är mer än en turist som har trillat nerför stupen i sin iver att komma så långt ut som möjligt på klipporna. 😮(Se även Hayabusas bilder från och med #166.)

Tack VSK. 🤗

Trevliga bilder Carmarino! 🙂

Tack Skeppskatten Dina. 🙂

Kapar tråden lite…Mölle är fint.

Från piren i Mölle, blickar ut mot Kullaberg.

Vackert ställe.

#196 En pärla.

#197 Förstår det.

#198 Mölle i sig är rätt speciellt, men lägg till all natur runt i kring så blir det som extra krydda. Kullaberg har en unik natur och utsikten tröttnar man aldrig på.

#194 Det gör inget. Bara det handlar om Kullabygden. 👍

Hela kullahalvön är en plats med massor av ställen att upptäcka. Vill man bada finns det både långa, långgrunda sandstränder och klippstränder med badplatser där vattnet blir bråddjupt nästan direkt.

De som tror att Skåne är platt inser snart att det inte stämmer vid ett besök på Kullaberg. Tog med en kompis från Södermanland dit en gång och hans kommentar var "jag har aldrig sett så många intervallbackar på ett enda ställe". 🙂

Vid klart väder ser man väldigt långt åt alla håll, om man befinner sig uppe vid fyren t.ex. En gång, när det var riktigt riktigt klart, så gick det att se ända upp förbi Laholmsbukten i Halland. Är inte helt säker, men jag tror att det gick att se nästan ända upp till Halmstad. Fast det är sällan det är så klart.

Mölle är verkligen jättefint! Bara man slipper att ligga med båt där i dåligt väder. Sämre hamn får man leta efter. Härliga bilder Hayabusa! 🙂

#201 Tack Dina.

Var och besiktigade bilen idag, och bestämde mig för att om den gick igenom utan problem så skulle jag köra en "batteriladdningsrunda" i Kullabygden. Här är bilderna från den rundan. 👍

Så här ser det ut nästan överallt i Kullabygden för tillfället. Rapsen blommar för fullt.

Första stoppet blev den lilla byn Gunnestorp. Det här halvrenoverade huset var en gång i tiden en skola. I den gick jag ett av åren i lågstadiet. Den var gammal redan då, och kanske inte i så bra skick, men den var åtminstone i betydligt bättre skick än nu.

Vårt klassrum var det på nedre våningen till höger. Den andra klassen gick i klassrummet till vänster. På ovanvåningen fanns de två lärarbostäderna där de två fröknarna bodde.

Från klassrummet hade vi en fantastisk utsikt över Svedberga kulle och fälten nedanför. Det hände att vi kunde få syn på en flock rådjur som var ute och betade där. Då avbröt vår fröken undervisningen så att vi kunde få titta på dem en stund.

Den här byggnaden var dels trä- och metallslöjdsal och dels utedass. Slöjdsalen var i halvan längst fram och utedasset längst ner, ungefär där det ligger staplat en massa ved.

Någon syslöjdsal fanns inte, utan vi fick sitta inne i klassrummet. Där fanns det två trampsymaskiner som vi kunde använda vid behov. Någon toalett inomhus fanns inte heller, och det var rätt kallt på utedasset på vintrarna.

Gunnestorps mölla sköts numera av Kullens hembygdsförening, och det händer att de sätter igång den och mal mjöl. Det säljer de sedan vid olika tillfällen under åren. Tror dock inte det händer så ofta numera.

Färden går vidare till den något större byn Jonstorp, där jag växte upp. I det här huset var det sparbank på den tiden, men samma år jag flyttade därifrån flyttade biblioteket in. Numera finns det varken bank eller bibliotek i huset, utan det står tomt och förfaller. 😕

Under trappan, som gick upp till bankens ingång, satt jag och min kompis ibland och lyssnade på vad bankkunderna pratade om. De stod ofta där och "skvallrade", och hade ingen aning om att vi satt under fötterna på dem och hörde vartenda ord. Då låg det dock inte något skräp därunder.

Den här hasselbusken fanns redan när jag bodde där, och den ger fortfarande lika goda hasselnötter som då. (Kan även ses i bakgrunden på bilden ovan.)

Baksidan av huset. I nedervåningen var det skola och där gick jag i lågstadiet - innan vi flyttades till Gunnestorpsskolan.

På den tiden var det dock inte gräsmatta på skolgården, utan grus. Till vänster syns cykelgaraget och ett bilgarage. Bakom det ligger byns kyrka, men den syns inte för all grönska.

Det här är en del av kyrkogårdsmuren, bakom garaget. Där begravde jag de av mina småsnokar som inte överlevde vinterdvalan. Tyckte det var passande att begrava dem i närheten av kyrkan.

Kyrkan sedd genom lövverket ovanför kyrkmuren.

Kyrkan är tydligen under renovering, så det var inte tillåtet att gå in på kyrkogården förrän efter kl. 16.00.

Det finns två kyrkogårdar vid kyrkan; dels den som ligger där kyrkan står och dels en fristående mittemot kyrkan, med en smal gata emellan. Detta är den fristående kyrkogården.

Om man tittar riktigt noga på förra bilden, så kan man se den här gravstenen sticka upp längst bak till höger i bilden. Här ligger skådespelaren Edvard Persson och hans hustru Mim begravda.

Edvard och Mim bodde i det lilla fiskeläget Rekekroken, strax utanför Jonstorp. Deras hus står fortfarande kvar, och den som köpte det när Mim dog har behållit vindflöjeln på taket. Som synes föreställer den en gås och Edvards karaktäristiska hatt.

På ömse sidor om bankhuset stod det en milstolpe. En av dem har sedan flyttats så att den står precis bredvid gamla ingången till banken/biblioteket. Den andra står kvar nere vid vägen. Har dock för mig att den stod på andra sidan infarten förr, men jag är inte helt säker.

Det här var samlingsplatsen för byns ungdomar förr. Då var det ett stort busstorg, med några parkeringsplatser längs vägen (där busskuren står nu). I bortre ändan (bakom busskuren) fanns en kiosk där vi handlade godis och glass.

Den långa gula byggnaden var byns kommunalhus, och där fanns även det dåvarande biblioteket (endast ett rum) och posten (med ingång längst till vänster, där man ser att fönsterna är lite högre).