Alltså jag älskar solsken men har fått en ny väderfavorit och det är dimma. Jag blir lite löjligt lycklig i själen när dimman ligger som ett täcke över nejden när jag skuttar ut på mina promenader. Världen är liten och mobilen sitter fast i handen och varje lite gren spanas på med stort intresse. 

I en skymd grusvägskurva höll jag på att bli påkörd av en hare som kom i hundra knutar - ni skulle sett tvärniten, tvärt höger över diket, över några stenar och sen var den som uppslukad. Helt tyst. Igen. 😃

Det blir lite dimbilder såklart.